gråheten
mellan fönsterglasen
duschar brännhett
och hatar mer eller mindre
vintern isolerad i svett
bor jag i lägenheten med utsikt mot allmänna vägen
lunchtid är på låtsas
inställsam vakenhet
som vanligt i telefon
hör dom igenom mig
ber om ursäkt
inga slaka linor
luften bär vågorna av kontakt
i den här tiden
till last
till dig som stegat
iväg ibland
inbundenheten som inte passar andan
tungt häver bröstkorgen livet
och du stegrar
omkull omkring gråheten
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar