passerad

jag hoppades på möjligheten att inte stirra in i det här
att inte sitta kvar i det här
att det inte skulle ta tid i mellan återhämtningen

och jag kan känna andetagen
från den bakre bänkraden
hör jag ljuden
häng i nu säger dom
så jag hänger själv i det sammansvetsade gänget
och kanske
växer du nu som oron i mig
slår mig tre på natten mellan bröstbenen
hur långt borta vi egentligen glider
fast någonting sitter kvar
där mellan bröstbenen
flaxar oron åt var sin kant
och jag ser en djup tallrik med kycklingvingar
på ett foto som får mig
att sakna cykelturer i barndomen
som inte ledde någonvart
man sa
"ska vi cykla" och slängde cykeln i gruset framför bron
och hjälmen på styret hänger verkningslöst
i det sammansvetsade gänget

nu är det svårare
men ni är närmre än tidigare
och jag vrider huvudet bakåt
tar upp det jag kanske inte hann
hämtar igen
hänger i
tills luften tar slut och andra andningen är passerad

utmattning
så mer familjär när den är mental
tanken att det inte skulle ta tid
är banal och jag längtar
trötthet fysiskt