mina ögon mina ögon

En gammal sliten höghusfasad. fylld av fönster.
Ljudet inifrån rummet. en städerska putsar snabbt de stora fönstret med en skrapa. Nästa, lite mindre fönster. Putsar det lika snabbt.
Drar igen gardinen.
Försvinner (för att ganska snart återkomma en våning ner).
Likadana fönster.
Likadana fönster.
drar igen gardinen även där.
Försvinner igen för att snabbt återkomma en våning ner.
Putsar det stora fönstret, snabbt.
Lämnar gardinen. Pustar det lilla fönstret. Öppnar det. Tittar ut. Ljudet ifrån gatan hörs plötsligt.
Innan dess bara ljudet inifrån rummen.

Komma i koma

Här är en slam jag suttit och skrivit på idag, och läst och läst. Den är inte helt klar men jag vill ändå lägga ut den.

lyssnar ni som en lärare efter den uppställda raden
orden bor i en håla ovan jorden med en käkakustik som är utdragen
som slipar tungan på den främre raden, kan känna den där bakom,
du vill ha den?
instoppad inslingrad som en orm bakom bladen
vänder du tar du den satsen från magen och
torkar saliven som droppar från kragen
som bildar ett hav utav längtan jag sa
den är hemlig för alla men här,
vill du ha den?

läker du skallen som bruset i glaset
tuggar på insidan kinden såsom gamen på aset
och slickar på fingret för att känna på vinden
som vänder emot
det är dragit åt de hållet
håller han hårt om dom handfulla brösten
redan til hösten kommer jag loss
han säger det är skönt pågrund av friktionen
som att motståndet inte fanns där från början mellan oss

så är situationen, vill du ha den?
eller ligger du hemma och skaver med samma kadaver
skedar i en gemensamt billigt investerad sänggavel
och pillar ludd ur samma navel som blir en sträng
mellan er och framtiden
kanske

jag strängade om för annan stämning
lite till, en liter vin
och sen är jag så söt att dina ögon får diabetes
och det är vi och dom andra dåliga replikerna
som gör kvällen

och du är välkommen in i min vågräta koma
min uppmätta tid i en stad så man
rör sig
bekräftelsesjukt
utan gemensam frukost
men fan vad skönt
vinden blåser inga tårarna till torka
om jag är våt
eller hal
om han går om han orkar, han låter
mig komma och galen
är tanken jag vaknar till
handen som startar från vaden
och upp över låren blev såren inslingrade i bladen vi saknar
som eva och adam men orden som håller mitt gomsegel stadigt
seglar med förbundna ögon på havet
och de är långt fler än sju
det finns en slav i mig som inte längre känner dygnsrytmen nu

mina ögon mina ögon

Ingen är i rummet förutom killen på sängen.
Sol utanför källarfönstret som är skitigt.
en ryggsäck, en svart som ligger på hans rygg lite upp mot huvudet.

Morsan har nyss gått iväg till jobbet.

Där är någon musik på för hög volym som fyller upp hela rummet
annars tonårstristess.

en annan kille knackar på fönstret, står över sin cykel utanför och sparkar lätt med foten mot fönstret. Böjer sig ner och tittar samtidigt in.

Killen i sängen lyfter sig upp ur sängen, han har legat i sängen med skorna på.


Jag hör dom cykla iväg.

mina ögon mina ögon

det är tidig morgon. har vi sovit? man känner tydligt närvaron mellan oss fast jag satt en kamera mellan. är din trosor vid fotknölarna snart, eller är dom på höfterna? du ler som en unge som tänkt sätta sig på huk och kissa.

dom är vid fotknölarna, flyter runt i vattnet. du ler och sätter sig ner med benen i kors. stan sover under taken men vaknar om ett tag. jag filmar dig länge där du sitter. du berättar om något. vi är hungriga.

du frågar om du får filma. Du tar kameran.

Jag står upp på taket. du filmar mig underifrån först. Jag går en liten bit bort. Står vid takkanten och tittar ner. Nu hoppar jag säger jag. du har redan zoomat in mitt ansikte. Jag ler och det är nästan inte ett dåligt skämt. bara något jag säger för att jag är trött. kanske bara säger det för att säga det liksom. för att det är så långt ifrån verkligheten.
Kom, säger du och lägger kameran bredvid dig och ser nästan ingenting

ansiktsdraget

jag kan inte höra trösten när gomseglet
spricker rösten skickar eko av bråken
och jag lägger ögonlocken för öronen

hela havet stormar
ansiktet stramar
två vilda gamar
slår sina vingar iväg ur bröstkorgen åt varsitt håll

Färgfällningen

I din närmaste gemenskap finns en samlagsställning
som separerar
oss
och det som var vi på varje tillställning
blir en social färgfällning
(kan ske i både vått och torrt tillstånd. Textilier och material som fäller färg i torrt tillstånd innebär uppenbar risk att färgen överförs till en oönskad plats.

Färgfällning i vått tillstånd kan bero på antingen överskottsfärg i produkten, eller blötläggning vid för låg eller för hög temperatur än produkten tål. Merparten av textilier med starka färger är märkta med en rekommendation om tvättning separat de första gångerna. Att tvätta enstaka plagg i hushållstvättmaskiner innebär som regel slöseri med både vatten och energi då de sällan är konstruerade för att hantera så lite tvätt.

Textilier som rekommenderas hög tvättemperatur (över 40 grader) kan fälla färg om de tvättas vid 40 grader.

För att åtgärda färgfällning som överförts till en oönskad plats kan man försöka tvätta ur den skadade textilien igen innan den torkat, i angiven temperatur. Vid stark färgfällning som satt sig på andra textilier kan i svårare fall enda lösningen vara att färga om textilierna helt och hållet med textilfärg.)

utvecklingsstörningen

fick ett guldarmband av en kille och nu kliar det runt armen
kliar sönder hela armen
av oförklarliga eksem
som påminner om barndomen
och jag försöker reda ut vad det är
som kliar sönder det här
ända ifrån barndomen
vänder jag fram underarmarna
och det är fan inte okej att komma dragandes med det där

jag fick en tand som försvann
en gång
en framtand som sköts ut
av en kula från barndomen
står jag så jävla tandlös utanför dörren nu
och som i barndomen kliar kroppen
och jag försöker reda ut det här
vad det är och du säger
filmen är
ja vad sa du?
det är fan inte okej att komma dragandes med det där

tanden
ruttnade på baksidan flera år senare trodde jag
men tandläkaren sa att det inte var så
jag trodde på det
och ingen ser
där bakom
och det var länge sen nu
ser det mer jävligt ut nu än då
jag ler ändå
längst den främre raden, uppställda raden
fyllda salen i min mun kan jag dra den
tungan och känna det där bakom

passerad

jag hoppades på möjligheten att inte stirra in i det här
att inte sitta kvar i det här
att det inte skulle ta tid i mellan återhämtningen

och jag kan känna andetagen
från den bakre bänkraden
hör jag ljuden
häng i nu säger dom
så jag hänger själv i det sammansvetsade gänget
och kanske
växer du nu som oron i mig
slår mig tre på natten mellan bröstbenen
hur långt borta vi egentligen glider
fast någonting sitter kvar
där mellan bröstbenen
flaxar oron åt var sin kant
och jag ser en djup tallrik med kycklingvingar
på ett foto som får mig
att sakna cykelturer i barndomen
som inte ledde någonvart
man sa
"ska vi cykla" och slängde cykeln i gruset framför bron
och hjälmen på styret hänger verkningslöst
i det sammansvetsade gänget

nu är det svårare
men ni är närmre än tidigare
och jag vrider huvudet bakåt
tar upp det jag kanske inte hann
hämtar igen
hänger i
tills luften tar slut och andra andningen är passerad

utmattning
så mer familjär när den är mental
tanken att det inte skulle ta tid
är banal och jag längtar
trötthet fysiskt

anteckningar i telefonen

Jag tänker på hur viktigt det är med små anteckningar så fort formuleringarna kommer i huvudet, eller uppslagen till smarta idéer. Igår kändes det som att jag tänkte på något innan jag somnade som var en bra tanke. den är borta nu. Men i telefonens anteckningar hittade jag detta. Vet inte hur jag tänkte den, som nr 1-frågeversionen eller nr 2 konstaterande?

en dag kunde jag inte se en dag
kom ambulansen för mig en dag
var ögonen borta en dag

hade jag inget kvar

eller

en dag
kunde jag inte se
en dag kom ambulansen
för mig en dag var ögonen borta
en dag hade jag inget kvar

flackar

dubbla armar kring ensamheten
handen att hålla då linan svajar högt
håller en fast punkt för någon har sagt mig att så är

bästa sättet
att inte falla
för vänskap?

bara gå
lås blicken
bara gå

dygnsförlängning

går upp tidigt för att förlänga dygnet.

har ingen
strömbrytare,
bänkvärmare
avbytare
förmåga
att slå om
och vända
läget?

mina dagar repar upp

våren emot

faller diagonalt
framför mig
snö fast våren kommer
emot mig vänder stora flingor riktning

Yttrandefrihetslagen

Det var ett tag sen de kom slam ur hjärnan kanske nästa spokendikt ska heta. Här iaf en från förra våren. I år har jag fegat ur men det blir fler gånger, säkert både som jag fegar ur och tar tag om hornen på scenskräckstjuren.

Lik rysk truppgymnastik
Likt lekisgrupper i kollektivtrafik
Likt fjortisar på ungdomsfik
blev din jakt på inre takt och egen svans
en chanslös pakt mellan dig och byrålådan
men om eldsvådan är av sån karaktär
att vi köper att du brinner för det här
vill jag veta var det är
utförsäljning av den särbehandling
som skapar din förvandling
från ordinär snubbe till estradpoet
de du vet om ensamhet blir ju bara din replik i offentlighet

jag dubbelviker mig för dig
ihop
i hopp om att få stopp på
ordkonvulsionerna
från de menlösa klonerna
som på tunna axlar rocken från beatgenerationen
som tagen på bar gärning har tärningsspelaren i pocket

Som la locket på
då blygheten blev duellant
ordonaneraren i smyg på en godkänd vänster kant
och rosseau har alltid varit två
män att ytterligare droppa då
rödvinsblicken lagts på

och plattor med vinyljazz

för den ironi som du förr ansåg sylvass
typ hassan volym fem
går inte längre hem hos dig och dina vänner

men höj den ena handen om du känner
hur mitt missnöje och åtlöje slår sant
och spara slanten
som du svettigt står och håller i vanten
och tänkt lägga på en veggomacka
och betacka mig för ditt gomsegel
högupplöst
från första parkett, två eller kanske tre
blir din poäng
då jurymedlemmen som råder
över allt då du förråder
den trånga poesiådern
genom trubbiga skjut
ger sitt utlåtande till slut

du
lika tillförlitlig som en medicinstudent
på jungfrutur i vårdkorridoren
till höger finner du psykologprogrammet
och dom på femte året
tar sig billigt an
alla svarta får och färglösa lam
vars introverta syn behöver komma fram
i ljuset
så om du väljer skallröntgen eller slam
nöj dig inte förrän du är helt slut i huvet
och har avslöjat ditt kluvna sätt
länge sen du såg
maken till bristande etikett
senast låg han på avdelning ett
fullt upptagen
med att övertyga de andra herrarna i den blågula hagen
om att yttrandefrihetslagen
också gäller damen på sista raden.

Effektlådan

Allt var inte bättre förr men detta från förr är fan bättre än mycket nu.

utan namn

drömde om gamla bekanta jag inte sett på länge
de åldras inte
minnet konserverar deras drag och egenskaper
drömmer någon om mig?
hur är jag då?

såg dig sitta på bron i stugan
vaknade och tänkte på förändring

fritidstimme

den verklighet jag har målat upp
med händerna väldigt långt borta
genom ögongloberna som två stenar
hängandes fram ur pannbenet

kommer inte här
med vita papper för dig att måla som en
fritidstimme att fördriva

Hybris

Poczta och Slon gör en film som heter Obligatorisk Närvaro. Jag har förälskelsekänslor i hela bröstkorgen. Som en liten torsostaty med hörlurar framför dataskärmen. Hybris varar aldrig men det är fint när det infinner sig.

Sekvens från Mellandagar (3 minuter)

Mellandagar är ett av vårens filmprojekt för Poczta. För den ännu ej invigda handlar det ungefär om detta:

Mellandagar är del 1:1 i ett filmkoncept som går ut på att korsa konst, teknik och dokumentation. Konceptet bygger på att låna ut minneskort till människor som får i uppdrag att med mobilkamera dokumentera sin omgivning utifrån ett tema. Av de materialen gör jag korta dokumentärfilmer som handlar om de jag vill förstå mer. I del 1:1 har fyra personer filmat dygnet runt, fyra dagar mellan jul och nyår för att få tag i essensen av Mellandagarna och vad som kan finnas där.

Här har det funnits ett klipp men det har du missat och får nu vänta vidare.

kortslut

ville säga något
om
jag ville sladda runt dig där på parkeringen som killen i Hunddagar i en sekund
är jag allt du säger

orden på piedistal
som en segerflagga för den som tar ner
den andra

likgiltighet är lika bottenlöst främmande varje gång
den kommer över
och jag är inte timmen det tar, utrymmet, tystnaden
att komma över
jag är inte det bara

Pippifåglar / Vårstämning

öppnade ögonen och kisade
där
förkolnade fjädrarna
flög i en rad blinkade
pärlband mot asfaltparketten
som drakar störtade utan snöre
från ingenstans till
fyrverkerier i sandlådan
av pippifåglar

små skor stampade fjäderskrudarna
sparkade fötterna mot brasan
ryckte loss kvittret och
strängade om
för vårstämning

Det här laget

som biblioteksvandringar
är den vuxenmobbing
vi talar tyst om
inom familjen

viska fram beslut som fattas oss
kollektiva gemenskaper
vi inte besitter
och ingen vill märkas
och ingen vill kännas
vid det här laget
håller samman utåt

Djur / Pimpeltävling

när jag var liten
var jag allergisk mot godis
då kliade hela kroppen när jag kom hem från födelsedagskalas

så morsan ringde
andras morsor och fiskedammsöverraskningen
blev mandariner i påsar
att prassla med

det känns som pimpeltävling det här
och jag har tunnelseende ner i det blå
det är som att jag lagt upp mig själv på sprickfärdig is
bara stirrar efter någon
fiskar efter din blick
stampar bakom skynken

här har jag hängt upp massa kläder på kroppen
och mellan framtänderna rycker linan
hål i tandköttet och kroken rispar gommen och tungan delar sig
och jag är en råtta i munnen på en orm
och jag är en orm med en råtta i munnen
jag är en säl mot asfalten där taxibilarna bromsar in

och det kliar över hela kroppen
jag vill vara kalasets clown
säga det sista roliga
men jag blir
plump i allt som killarna

vi går hem
på förslag
det går hem
och jag klär av dig
två t-shirtar och jeans
och de kliar på kroppen
när jag klär av mig
är det som att duscha av sig
Jag har kille
Jag har kille
Jag har kille

Gamla utan varandra

vaknar
du vet hur jag mår idag
har inte råd att ringa dig
skickar mail
skriver
vet du hur jag mår idag

somnar
jag är inte den typen
som somnar
på eftermiddagen
du vet hur jag mår idag

vi har pratat om en biljett
köpa din närhet
jag skulle kunna bo hos dig
någon vecka eller så

morgonryggen

varje morgon nakenhet för dig
som du vänder ryggen

till dig:
varje morgon

nakenhet för dig
vänder varje morgon ryggen

semester

morgongator tar oss tillfälligt hem

bortkastat
är dar i hotellsängen
ett avbrott
där köket arbetar så snabbt som möjligt
för att laga allt

igen
och igen och igen och igen blixtrar det till
slår vågorna
utslagna semesterfirare
med soldis och längtan hem till ensamheten
och ombytet du lagt fram
som förslag på förändring
stramar nu likt avslappningen du betalat för
och det känns inte värt sitt pris
att ligga utslagen på golvvärmen när sandstanden väntar

ett år senare

så trött att ögonen viker sig samman i sängen
visst
vore sommar fint till imorgon istället för snö
och mars är snart maj och det blir bra, så bra att
tiden går och går som du säger att du kanske ska göra

snö på fotbollsplan förra året

om du springer rakt igenom
så delar det på sig meterhögt
i luften
ett vitt ögonblick
du inte hinner fånga

bara himmel just nu
nyss fallen
nästan genomskinlig just nu
och
allt så ljust nu

kamouflerad i soffklädsel

tillslut vet ingen något
allt förbi alla
bara förse dig
lagom
kul

jag byter

spårhund intresseområde storlek
blinkers
partner bana lag ner mig

inte tröja
inte skor
inte på flera veckor
byter jag kanal
kamouflerad i soffklädseln

just nu med dig

just nu med dig
är som när jag var liten
och tittade i en bok där en kille fick en smällare i ansiktet
det kom blixtar från hans ögon
och det var ritat en stor orange stjärna
som att den precis hade smällt av
runt honom där han låg
en orange stjärna
som exploderat
blixtrar från hans ögon

den läskigaste bilden
jag visste
det här kommer att sitta kvar

just nu med dig
är som när jag var liten
och jag och min bästis hittade porrtidningar i skogen
och vi hade precis lärt oss läsa
men det hade vi inte behövt för bilderna var det vi såg
och vi ville nog testa
om det var dumt på något vis
så vi lämnade tidningarna till en fritidsledare

han kallades för Långanders
och Långanders sa bestämt
Det här tar jag hand om

och just nu med dig är som då

Det här kommer att sitta kvar
Det här tar jag hand om

icke acceptabel dygnsrytm

gråheten
mellan fönsterglasen

duschar brännhett
och hatar mer eller mindre
vintern isolerad i svett

bor jag i lägenheten med utsikt mot allmänna vägen

lunchtid är på låtsas
inställsam vakenhet
som vanligt i telefon
hör dom igenom mig
ber om ursäkt

inga slaka linor
luften bär vågorna av kontakt
i den här tiden

till last
till dig som stegat
iväg ibland
inbundenheten som inte passar andan

tungt häver bröstkorgen livet
och du stegrar
omkull omkring gråheten

rastlös

sen när väntar jag
som nu

sen du

djuren följer med

iskallt vatten
fritidstvålen på fingrarna
pinnbröd i askan
korvskinn i tarmarna
kroppen vrider sig
vingar fräser

jag höll den fast i min hand
och skrek till dom andra runt elden
”kolla på djuret då allihopa, de brinner!!!”

pappa måste komma i kuddrummet och hålla min hand i bandage
och lova att hitta förklaringen hemma

den polska posten

I natt kom jag på att det bolag jag kommer skaffa ska heta Poczta. Jag har förstått att det är namnet på den polska gamla posten. Mitt Poczta uttalas påxta. Så nu var det bestämt.

Ord är bild men bild är fan i mig inte ord. Det saknar jag ibland. Poczta här ska vara min text i alla former.